mimmzan

Jag har inte varit aktiv på länge som vanligt. Har fullt upp med att vara med Walle, eller egentligen så gör vi inte så mycket så jag skulle kunna vara mer aktiv med bloggen men men...
Igår var en riktigt bra dag faktiskt. Jag var på arbetsintervju i Västervik och jag fick jobbet. Det är bara ett extrajobb men det är något ialla fall. Jag ska stå vid BlackJack borden som Croupier på Västerviks krogar. Så nästa vecka ska jag börja min utbildning. Jag klippte mig igår också. Satte min fot i en riktig frisörsalong första gången på mer än fem år. Jag blev lite nervös när jag skulle ha en kille som frisör, men han var asgrym! Jag blev jättenöjd med mitt hår!

Imorgon ska jag, Walle, Coffe, Johan, Karin, Nettan, Carolina, Jörgen och kanske Henke åka kryssning med Cinderella! Det ska bli jätteroligt! Eftersom jag snart fyller 20 så får jag resan i 20 års present av Walle <3
Han är så underbar  

Gud vad man kan sakna någon man knappt känner. Jag tänker på dig hela tiden. Jag vill bara vara hos dig och krama och pussa på dig. Varför ska du bo så långt bort?

Jag saknar Dig <3

Vad ska jag ta mig till? Hur ska jag bära mig åt? Jag vill inte såra någon, men jag vet att hon blir sårad hur jag än gör. Det är ju redan försent att fixa det nu. Jag vill inte att hon ska vara arg och ledsen och besviken på mig. Jag kan inte rå för vad mitt hjärta känner. Självklart är jag inte helt säker på vad jag känner än, men jag vet att jag känner något speciellt. Och jag tror att han också känner något speciellt. Men självklart vet jag ju inte. Jag har ju hört från så många olika att man inte riktigt kan lita på allt han säger. Att han säger saker bara för att antingen playa eller stärka sitt självförtroende. Men jag vet ju inte. Det känns som han menar det han säger, men som sagt; kan jag lita på det han säger? 
Det känns som att allt bara blir fel hur jag än gör. Jag vill inte förlora henne, men jag vill samtidigt ge det här en chans. Jag blir bara så förvirrad. Jag kan inte sluta tänka på allt. Och speciellt inte honom.... 

Varför ska du bra härja på mig? varför måste du vara så jävla elak? Jag vet väl vad jag såg, jag vet va de andra såg också! Faan... Jag vill bara vara din vän. Och jag vill att mina vänner inte ska röra dig... Men självklart blir det aldrig som jag vill. Jag ska sluta fest med "gänget". Det blir ju bara skit varenda gång. Jag festar o umgås med mina nyfunna vänner istället. De uppskattar mig för den jag är ialla fall....

Faan DIG!!!

Trodde faktiskt aldrig du skulle ringa....
Va glad jag blev  <3

Det har hänt en del de senaste två veckorna. Det är bara skit hemma, mamma och pappa bråka och låter det gå ut över oss barn. Så jag har fösökt varit borta så mycket som möjligt.
I onsdags var det grillfest hos Sofie. Det gick väl bra tills Björn kom dit. Han var en idiot som vanligt och försökte mucka med mig hela tiden. Tills slut började han hångla upp Jeanette och ta henne mellan benen! Hon vet exakt vad jag sa till henne efter förra gången hon höll på med Björn, men hon ignorerade det som vanligt. Så nu har jag en vän mindre, men det är bra hon som lider av det! Eftfer jag fick mitt utbrott på henne drog jag, Kim, Jossan och Filip till Kim i Tjällmo.  Så vi fortsatte att festa där. Tack för en underbar kväll där på slutet ialla fall <3
I Fredags hade jag jättetråkigt, så Kim föreslog att jag skulle ta mitt pick och pack och dra till honom i Motala. Så det gjorde jag. Vi hade en riktigt mysig filmkväll med te och mackor. På morgonen väckte Kim mig och sa att frukosten var färdig. Han hade gjort scones! Jättemysigt <3 Sen gick vi ut i solen med Doris o lekte.
När jag kom hem satte jag mig vid datorn och då frågade Jonte mig om jag skulle med på Visfestivalen i Västervik. Javisst sa jag och sprang och duschade... Så vid ca kl 20 var jag i Linköping och plockade upp folket. Sen drog vi till Västervik. Träffade massor härliga människor och hade en jätterolig kväll. Ägde på dansgolvet med Valle, fick en ros, drack den starkaste shoten baren hade, tappade bort Jonte och Rickard, träffade Adam (vet inte vad han gick på alltså!!!) En väldigt rolig kväll!  <3
Igår (måndag) var jag först på psyk och pratade med Linda, gick faktiskt bättre än väntat. Och sen åkte jag till min prinsessa i Skänninge som fyllde 2 år. Hon fick en jättefin trehjulinga av oss! Hon cyklade omkring på den hela tiden så jag tror hon gilla den ialla fall....

Tack alla för att ni har hjälpt mig att må lite bättre nu undera omständigheterna <3

ÅHHH...... Nu är det bara två dagar kvar till Arvikafestivalen!!!!!! Jag håller på att smäller av. Jag vill åka redan nu, direkt, på en gång!
Jag sitter och peppar och fixar Camp flaggan. Nu har vi äntligen kommit fram till ett bra camp namn; Camp Bamseplåster, tjusigt va??

 

Faan... Jävla skit! Nu har den påträngande Mimmi varit i farten igen! Jag förstår inte varför jag ska vara så jävla på hela tiden. Jag tror ärligt talat att jag är kär... Men tydligen har jag väl varit för på som vanligt och skrämt iväg honom!!!
Faan va jag hatar mig själv. Det är därför jag inte ska ta kontakt med killar jag gillar. Jag skrämmer iväg dem. Och mina vänner förstår ju inte det. Det är därför jag aldrig vågar skriva eller prata med en kille jag gillar. Men endå ska ni tvinga mig att göra det och då förstör jag ju allt!
Faan!!!

Varför ska jag alltid göra så här? När är det min tur att ha åtminstonde LITE tur i kärlek? Jag vill inte blir sårad mer... Killen jag en gång i tiden har älskat sårade mig så djupt. Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? Hur ska jag någonsin kunna älska någon igen?
FAAN!!!

Jaha, nu var det alltså bestämt. Jag ska åka till Arvikafestivalen! Så jävla skönt. Komma bort ett tag till ifrån vardagen. Få festa och flörta och göra bort sig så mycket man vill utan att någon bryr sig. Jag vill åka redan nu, men jag får väl stå ut i två veckor till. Imorgon är det ju ialla fall midsommar, så då blir det fest. Jag och småtjejerna har suttit och gjort söta kransar som vi ska ha imorgon när vi dansar kring midsommarstången upp i Tjällmo. Eller jag kan ju inte dansa på grund av foten, men flickorna ska dansa ialla fall. Och på kvällen blir det knytkalas hos oss. Som tur är kommer Sofie, Elliot och Johanna också så det blir nog inte allt för tråkigt. Det blir ju vad man gör det till...

Jag har fortfarande denna människa på hjärnan. Han försvinner inte ur mina tankar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till?! 

  

Jag förstår inte hur en människa man bara träffar av en slump kan beröra så mycket. 

Jag träffade en sån människa på Hultsfred. En väldigt söt, omtänksam, rar kille. Till en början var det bara en oskyldig liten flört, men ju mer jag var med honom, dessto mer blev jag farsinerad av honom. Det är väl egentligen inget speciellt med honom, men ändå kan jag inte få honom ur mitt huvud. Så fort jag tänker på honom blir jag så varm om hjärtat. Det första ni tänker på nu är väl att jag är kär, men det är jag inte. det är inte samma sorts känsla. Jag var riktigt kär i Björn, men det kändes aldrig så här... Jag kan inte sätta fingret på det, men han berör mitt hjärta på nått sätt. Det är svårt att förklara. Och det värsta är att jag nog aldrig kommer träffa honom igen. Varför skulle jag det? Han bor ju lågt härifrån, varför skulle jag träffa honom igen? Det är det jobbiga med Hultsfred. Man träffar massor underbara människor, men när festivalen är slut vet man att man aldrig kommer se dem igen. Det är bara skit! 
Men jag vill så gärna träffa denna människa igen. 
Jag vet inte... Jag kanske är lite kär endå. Eller... Jag vet ialla fall att han har berört mitt hjärta så jävla mycket. Jag kan inte sluta tänka på honom. Jag mår alltid lite bättre så fort jag tänker på honom.... Faan det här är bara skit! Men ganska bra skit ändå   

Jag blir så himla förvirrad... Vad vill du med mig egentligen? Jag trodde inte du ville ha något mer med mig att göra, men nu hör du av dig ialla fall?! Och när du är full o allt.... Jag förstår inte varför du bara bryr dig om mig när du är full... Kan du inte älska mig för den jag är i nyktert tillstånd? Jag blir så förvirrad. Jag vill inte mer... jag orkar inte! Ta och bestäm dig någon gång.....

Om du inte vill vara min vän, snälla låt mig vara!!! Jag orkar inte......

Så. Nu har min lyckliga stund försvunnit. Vaknade inte med ett leende på läpparna idag... Att han alltid ska förstöra allt. Kan jag inte få vara glad och lycklig för en stund??? Måste jag alltid sitta och gråta över honom? Jag orkar faktiskt inte längre. Jag har bara lust att berätta om Mats när han hör på och få honom svartsjuk som faan. Se på när han blir ledsen!!!

Jag vill ialla fall inte gråta mer. Det orkar jag inte med längre. Jag vill få tillbaka mig själv, den glada spralliga Mimmi <3

Gud va allt känns bra idag. Jag ler! Det var länge sen... Jag tror faktiskt att det bästa som kunde hända mig har hänt. Det känns faktiskt som att jag snart kan släppa Björn. Allt på grund av att jag träffade Mats, eller kanske inte just på grund av honom. Utan bara att jag träffade någon annan som gillade eller gillar mig för den jag är. Jag trodde ett tag att det aldrig skulle finnas någon mer som gillar mig för den jag är, att jag sumpade min chans med den enda som älskat mig för den jag är. Men tydligen är jag något att ha. Jag finns, jag existerar! Jag känner mig så jävla lycklig just nu... Det känns konstigt kan jag erkänna. Det var riktigt jävla länge sen jag var lycklig. Jag känner mig så lättad =)
Jag kan verkligen inte sluta le just nu! Du skulle bara se mig. Mina ögon glittrar igen! Blev nog allt lite småförälskad i honom... Men det är nog bara för att han är en av de få sakerna i mitt liv som är positivt. Så jag tillåter mig faktiskt att vara lite kär i honom för en stund, bara för att få känna den underbara känslan igen. Visst, jag kommer alltid att älska Björn, men han vill ju inte ha mig. Så snälla jag ber Er, mina vänner, låt mig få drömma lite. Låt mig få vara kär för en stund eller två. Jag behöver det, just nu gör jag verkligen det! Jag har inte varit lycklig sen jag blev tillsammans med Björn, låt mig vara det lite till, bara en stund...

Älskar er alla underbara <3  

Har varit på Kryssning i helgen. Mamma har ju fyllt år så då tog vi med henne på en resa.... Vi var sju stycken tjejer som åkte. Va ganska segt till en början, men framåt kvällen började vi bli ganska party ändå. Träffade tre killar från Stockholm som vi gick på efterfest hos när discot hade stängt. Mats, Björn och Peter. Jag fastnade ju direkt för Mats. Han var ju SÅÅÅÅ SÖTTTT!!!!!! eller hur??



Åhh... Det är nästan så att jag blev lite småförälskad :) Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna sånna känslor för någon kille igen. Jag sitter bara och ler hela tiden :D