mimmzan

Såg henne idag på Maxi. Hon stod och jobbade... Jag bara kände hur ilskan växte inuti mig. Jag ville bara gå fram och ge henne en reäl käftsmäll, men det gjorde jag ju självklart inte! Jag fattar inte hur en sån hemsk, äcklig människa kan få jobb i huvudtaget... Ilskan bara kröp inuti, jag kunde knappt kontrollera det. Jag blev jätte irriterad och det fortsatte... Hon förstörde hela jävla dagen för mig, bara för att jag såg henne. Bara för att hon finns!!! Jag hatar henne. Jag verkligen avskyr människan!
Jag måste verkligen komma bort här ifrån. Bort från alla äckliga människor, alla jag avskyr. Bort från allt! Usch.... Det värsta av allt är att jag saknar Björn så jävla mycket. Va jag än gör så tänker jag på honom. Jag kan knappt koncentrera mig när jag kör pga av honom. Varför kan han inte bara ta mig tillbaka? Jag får snart panik. Och då menar jag verkligen panik!!!  

Gud va livet går fort. Jag är redan 19, snart 20 och jag ska helt plötsligt vara vuxen. Bli behandlad som en vuxen. Jag är ju fan inte vuxen än. Jag har ingen egen familj och inget jobb. Jag bor hemma hos mamma o pappa och blir fortfarande skjutsad vart jag än ska åka. Det är inte klokt! Och i slutet av den här månaden tar jag mitt körkort. Jag körkort!? Neeej tror inte det. Jag kan inte sätta mig i en bil utan någon vuxen. Men tydligen ska jag bli vuxen o klara mig själv. Det är ju bara sjukt. Och imorgon åker jag till Göteborg på jobbintervju. Tänk om jag får det? Då måste jag flytta dit. Lämna Tjällmo och alla minnen, alla vänner, allt... Jag vill inte bli vuxen. Jag vill vara tonåring, leva livet och inte behöva ta så mycket ansvar som en vuxen gör. Jag tog tillräckligt med ansvar när jag bodde i Valdemarsvik alldeles själv, jag fick inte vara tonåring på samma sätt som alla andra. Jag vill ta igen det nu. Mn nu är det försent! Jag är över 18 år och det är lika med VUXEN !!!
Usch det är sjukt alltså. Visst, jag kan ta ansvar, men jag vill vara barn lite till. Jag vill inte växa upp riktigt än. Ge mig lite mer tid... Snälla!?

Jag fattar inte hur jag ska kunna bli bättre och vilja leva när hela min famlij går hemma o deppar! Vi gör ju aldrig något. Mamma sitter hemma hela dagarna på sin stora röv och stickar. Idag har hon inte ens bytt ut nattlinnet till kläder! Patetiskt!!! Jag får panik. Jag klarar inte av att vara hemma så här. Alla mår skit för att mamma mår dåligt och gräver ner sig ännu mer. Och då gör vi ju ingenting alls. Alla bara sitter och blir fetare och fetare! ÅHHHHHHHH Jag blir verkligen galen. Jag frågar om vi kan göra nåt , men då säger ju mamma, så klart, att hon inte orkar! Jävla barnsligheter! Så jävla mycket som hon sitter eller sover är det väl klart att hon orkar göra nått! Va fan.... Jävla skitfamilj!!!!!!
Vill verkligen inte bo kvar här. Jag kan inte bo hemma, så är det bara. Men va ska man göra när man inte har några pengar eller något jobb... Gå till socialen som inte gör ett skit. Jag hatar verkligen mitt jävla liv just nu! Skit ner er!