mimmzan

Varför måste man växa upp? Kan man inte bara få vara?! Nu när gymnasiet är avklarat måste man skaffa jobb, lägenhet, ett liv! Alla kompisarna drar iväg till både höger och vänster och så står man där alldeles ensam. Jag känner mig ensam! Det kanske beror på att jag inte har något liv, eller det låter väl fel, men jag gör inget. Jag sysselsätter mig inte med något eftersom jag är arbetslös. Jag har inget eget liv. Jag har inget eget hem, jag har inget som bara är mitt. Som jag ska bygga mitt liv utav. 
Vännerna pluggar och gör lumpen. Jag förstår inte hur de vet vad de ska göra med deras liv. Jag står här som ett frågetecken medan alla andra redan har skaffat sig ett alldeles eget liv! Visst jag söker ju jobb, jag försöker ju, men endå lyckas jag inte på något sätt. Jag är ju faktiskt den som var allra först med att skaffa lägenhet och flytta och så. Men allt sprack helt plötsligt. Det blev plötsligt jag som bodde hemma, utan jobb, utan någon inkomst. Hur kunde det bli så? Jag förstår inte riktigt. Jag är ju den mest ansvarsfulla personen av alla mina vänner, men endå är det jag som inte har något eget liv.
Usch, vad dåligt jag känner mig. Vilka höga krav jag sätter på mig själv. Man kan ju faktiskt inte vara den första jämt. Man kan inte det. Men jag vill så gärna. Jag vill vara den mest vuxna bland mina vänner, men jag vill endå inte vara vuxen vilket jag tydligen ska vara. Varför ska det vara så jävla press hela tiden. Jag har bara lust att krypa under täcket och aldrig gå upp ur sängen igen!!!